torsdag 14 juli 2011

dododododo

Hej! Jag heter Ida Gruffman och har ändrat skepnad till uggla. På den här stenen sitter jag alltså om dagarna och ser ut, just som du ser mig på bilden, ute i Brännlands vackra vyer. Men jag ser ingenting av vyerna, för jag har numera blivit blind. Ett synfel som var relativt litet, har nu eskalerat och börjat gå mig på nerverna. Mina glasögon är alltid skitiga, så ibland, endast ibland, kan jag skymta något bakom fettlager och bajs på glaset. Förra veckan när jag skulle möta upp Sanna stod jag 10 meter från henne, och var tvungen att ringa upp henne för att jag inte kunde se henne. Där i dimman, vinkade någon. Det var Sanna. Jag känner mig alltid bakis, vilket kan bero på att jag numera alltid också förtär alkohol. Rör inte på mig avsevärt. Somnar gärna i sängen inne i holken när det är sketfent väder ute och ultimat för en flygtur. Jag är bitter för att jag lyssnat upp mina sketna minuter på Spotify, har absolut noll musikinspiration, det bästa jag hört på senaste är min och Emils pitchade låt om att cykelhjälms Gruffman är min pappa.(vilket för helvette inte är fallet, alla som undrar över mitt efternamn) Jag har trosor från tidigt 90-tal och är i desperat behov av nya. BH:ar ska vi inte ens gå in på. Jag är alltid ruffsig och tuffsig(hänvisar åter igen till bilden av mig ovan). Håret går av imorgon. Jag blir stressad av sms, men sms har blivit min nya form av kontroll här i livet. ZmZgAl3n och 14 år igen. Jag har blivit väldigt gosig. Det får man tolka som man vill tycker jag, men ja. Gosig är ordet. Jag funderar till exempel på att lägga mig och skeda med mamma och pappa just i detta nu. Och där anser jag att gränsen är dragen. Krama mig, och du får gånger 29393 tillbaka. Jag ser mig själv som besegrad, som lallig, som ett  mähä, och som en grönsak som inte fyller någon funktion förutom att vara full, alternativt bakfull.

MEN, trots allt detta, och trots att jag inte alls begriper mig på mig själv nuförtiden, så är jag så sjukt lyrisk på livet just nu. Det bubblar i mig. Jag är sprattlig. Jag är taggad på allt. Och om jag inte är taggad för tillfället, så ligger jag hemma och gör ingenting, och fyfan vad skönt det är(!!!!). Jag skrattar jämt (på ett något psykiskt ostabilt sätt, eftersom jag tror att jag rätt och slätt har blivit just det mitt i allt ihop), och som Nicole så gärna beskriver det har jag "alltid har munnen öppen".......
dododododododododododododododododododododododoooooo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar